Påskens budskap enligt En Kurs i Mirakler

– uppståndelsen i ditt sinne –

Påsken enligt En Kurs i Mirakler är inte en berättelse om ett lidande som måste dyrkas eller en kropp som offrades. Det är en påminnelse om uppståndelsen – om den inre frihet som alltid är möjlig när vi förlåter. Påsken handlar inte om död, utan om liv. Inte om synd, utan om oskuld. Inte om att minnas korsfästelsen, utan att fira befrielsen.

“För påsken är fridens tecken, inte smärtans. En dräpt Kristus har ingen mening. Men en uppstånden Kristus blir symbolen för Guds Sons förlåtelse av sig själv; tecknet på att han ser sig själv som helad och hel.”
(T-20.I.1)

Vi väljer varje dag – liljor eller törnen

Enligt Kursen står vi dagligen inför ett val: att erbjuda vår broder liljor eller törnen. Liljorna symboliserar kärlek, förlåtelse och en inre frid som ser bortom kroppens ögon. Törnena representerar våra försvar, våra attacker, vår dömande blick – allt som håller oss kvar i upplevelsen av separation.

Du står alltid med både liljor och törnen i händerna. Du kan ge bort rädslan eller ge bort kärleken. Och det du ger, är också det du får. Påskens budskap blir därmed praktiskt: Vill du frige dig själv, ge din broder frihet? Vill du minnas vem du är, se din broder som oskyldig?

“Erbjud honom törnen och du blir korsfäst. Erbjud honom liljor och det är dig själv du befriar.” (T-20.II.3)

Påsk – en inbjudan till sanna seendet

Helige Ande ger dig förmågan att se på ett nytt sätt – att se bortom det yttre och in i det eviga. Detta sanna seende, som du redan bett om och fått, gör det möjligt att se en uppstånden Kristus i varje broder, varje syster, varje möte.

Du ser fortfarande med kroppens ögon, säger Kursen, men du har redan i ditt sinne sagt ja till att se med ljus. Och denna inre syn, den andliga blicken, är gåvan du nu är redo att ta emot och ge vidare.

“Det har förunnats dig att inte se några törnen, inga främlingar och inga hinder för friden.” (T-20.II.7)

En gemensam uppståndelse

Kursen säger att vi inte kan förenas i döden, men vi kan förenas i uppståndelsen. Påsken är därmed inte en individuell triumf, utan ett kollektivt firande. Din broders frälsning är din frälsning. Hans befrielse är din väg till frihet. I samma ögonblick som du förlåter, sker uppståndelsen i ditt sinne. Det är den stund då skulden dör och oskulden återföds.

“Den här påsken vill jag ha gåvan av din förlåtelse, erbjuden av dig till mig, och återlämnad av mig till dig.” (T-20.I.2)

Låt påsken ske i dig

Påsken sker inte bara i kalendern. Den sker i ditt hjärta, i ditt sinne, i din vilja att välja på nytt. Du kan varje dag välja att vandra tillsammans med Kristus – inte som en frälsare långt borta, utan som det heliga Ljus som lyser i din broder.

I varje ögonblick är du inbjuden att gå bortom rädslans slöja och minnas det Hem som kallat på dig sedan tidens början. Du behöver bara ge liljorna, se det oskyldiga, säga ja till kärleken igen.

“Vi går bortom rädslans slöja, och lyser upp varandras väg. Heligheten som leder oss finns inom oss, liksom vårt hem.” (T-20.II.9)

Bön

Helige Ande,

led mig denna påsk in i den verkliga befrielsen.

Hjälp mig att se med Liljornas Seende,

att lägga bort alla törnen, alla attacker, alla domar.

Låt mig vara en frälsare, inte genom att göra,

utan genom att se det eviga i varje broder.

Låt mig minnas att ingen blev korsfäst,

och att jag är fri att stiga upp tillsammans med allt liv.

Tack för att du visar mig vägen hem,

i frid, i oskuld och i glädje.

Amen.

/Anna