När rösten sa ”Jag vill predika” visste jag inte att det handlade om något helt annat än att tala i en kyrka. Orden blev mitt altare. Genom att läsa ur En Kurs i Mirakler, skriva fritt och dela mina texter med andra började jag ana att språket självt kunde bli ett redskap för helande. När jag senare mötte begreppet biblioterapi förstod jag att det var just detta jag redan gjort: låtit ord, läsning och reflektion öppna dörrar till det inre. Att skriva blev ett sätt att se på mina berättelser tillsammans med Helige Ande, och upptäcka att de kunde förstås på ett nytt sätt. Där jag tidigare såg misslyckanden såg jag nu lektioner i frihet. Boken är därför inte till för att läsas – den är till för att göras. Genom övningar i läsning, skrivande och reflektion tränar du de andliga musklerna som låter dig se på din historia med Andens blick. När motståndet kommer, vet att det bara är egots reaktion på framgång.
Läs merNär jag låg på sjukhuset med en brusten blindtarm var rädslan större än smärtan. Jag bad bara: ”Låt mig få leva.” Operationen gick bra, men något djupare väcktes. Några dagar senare, medan jag återhämtade mig, hörde jag den inre rösten igen: ”Jag vill predika.” Jag protesterade – det lät så främmande, som något för gamla gubbar – men rösten gav sig inte. Sedan följde en kedja av märkliga sammanträffanden, böcker och möten som alla visade samma väg. Så småningom förstod jag att predika inte betydde att tala från en predikstol, utan att låta ord bli bärare av ljus. Att läsa, skriva och dela som en form av helande. Min bön om liv blev besvarad – inte bara i kroppen, utan i själen.
Läs merNär jag först fick En Kurs i Mirakler i min hand visste jag inte att den skulle förändra allt. Kursen, nedskriven av psykologen Helen Schucman på uppmaning av en stilla inre röst, bär ett språk som vänder gamla religiösa begrepp till ny mening: inte för att läxa upp eller ge pekpinnar, utan för att befria. Den talar om en annan sorts förlåtelse – inte att ursäkta, utan att se med Helige Andes ögon och låta illusioner lösas upp i ljus. Den här boken väver samman den undervisning jag tog emot i En Kurs i Mirakler med skrivande och biblioterapi. Genom övningar och reflektion får du bjuda in Helige Ande att omtolka din historia. Du kanske inte alltid känner förändringen direkt, men något mjukt börjar verka under ytan. Förlåtelsen gör plats för inspirationen, och inspirationen blir vägen hem till friden. Detta är inte en bok om mig, utan om oss – om viljan att leva ett inspirerat liv, där våra berättelser blir levande vittnen för frid.
Läs merDen här boken är en inbjudan att leva i inspirationens flöde genom att låta din egen historia bli helad. Varje händelse i ditt liv bär på en dold gåva – en möjlighet att förlåta och se med Helige Andes blick. När du skriver, reflekterar och öppnar dig för Hans tolkning börjar din berättelse förändras. Den blir inte längre en kedja av minnen, utan ett levande vittne för frid. Det är så inspirationen föds – inte som en tillfällig glimt, utan som en stadig ström av vägledning och kärlek som talar genom dig. Må denna bok bli din följeslagare på vägen hem till den sanning som aldrig har lämnat dig.
Läs merNär jag började följa Helige Andes vägledning genom En Kurs i Mirakler öppnades också ett annat språk – synkronicitetens. Jung kallade det meningsfulla sammanträffanden utan orsak och verkan, men för mig blev det ett sätt Helige Ande talade till mig. En inre upplevelse – en tanke, dröm eller känsla – möter något yttre på ett sätt som känns heligt samstämt. Som när jag efter förlusten av allt jag ägde fann den broderade fredsduvan i min nya lägenhet: ett tecken på att jag inte var ensam. Synkronicitet i Kursens språk är att Anden använder symbolerna i illusionen för att påminna oss om sanningen. När jag lyssnar till det språket blir vardagen fylld av stilla vägledning. Inte för att förstå världen, utan för att minnas vad jag är.
Läs merMin väg genom tolvstegsrörelsen och En Kurs i Mirakler lärde mig att disciplin är en form av kärlek. När jag först kom till programmen 1993 sökte jag överallt – i Vuxna barn, medberoende, skuldsatta – utan att riktigt överlämna mig. Jag ville ha resultat, men på mina egna villkor. Först när jag följde stegen som de var skrivna, med möten, sponsor och daglig praktik, började något förvandlas. Strukturen blev inte längre ett tvång utan ett stöd, ett kärleksfullt ramverk som bar mig när egot ville fly. Samma mönster fann jag senare i Kursen: att hålla mig till Textboken och Arbetsboken i ordning öppnade snarare än begränsade. Motståndet visade sig ofta vara ett tecken på att jag var nära ett genombrott. Så blev disciplinen min vän – en stabil hand som höll mig kvar tills friden hann ikapp mig. Mindre drama, mer klarhet. En väg där kärleken fick leda.
Läs merNär allt du äger rycks ifrån dig tror du först att något gått sönder. Men ibland är det bara skalet som spricker så ljuset kan tränga in. Luktsmittan som förstörde min lägenhet blev så småningom en port till frihet. När jag tvingades släppa nästan allt jag ägde, fann jag i stället en stilla påminnelse om Helige Andes närvaro – en broderad fredsduva i nattygsbordet, som viskade: Allt är väl. Jag är med dig. Förlusten öppnade dörrar jag aldrig själv skulle ha vågat öppna: mer tid för En Kurs i Mirakler, lägre kostnader, närhet till barnbarnen och till sist en ny plats som kändes som hemma. Jag förstod att ingenting verkligt kan hotas. Att förlåtelse är att låta Anden omtolka varje skenbar förlust till en gåva. Det som såg ut som en nedmontering var i själva verket en uppståndelse.
Läs merFlera år efter Anna fått En Kurs i Mirakler drogs hon till en prästutbildning i The Order of Magdalen, där en oväntad inre process tog form – själens mörka natt. Under handledning av Lauri Ann Lumby mötte hon en period av stillhet, ensamhet och upplösning av gamla självbilder. När karriär, status och kontroll föll bort öppnades en djupare frihet. Hon vägleddes därefter till arbete som undersköterska, långt från tidigare ledarroller. Genom förlust, skam och oväntade återvändanden till samma arbetsplats lärde hon sig att yrkesroller inte definierar värde eller identitet. Det vardagliga arbetet blev till en andlig skola, där hon fick möta och förlåta egots fästen vid hierarki och prestation. Själens mörka natt visade sig vara en väg till enkelhet och frid – en påminnelse om att hon redan är hel.
Läs merNär Helige Ande började tala tydligare inom mig drogs jag stegvis till olika lärare. Varje möte blev en pusselbit, även om betydelsen ofta klarnade först senare. Genom Sondra och Markus Ray fick jag kontakt med Liberation Breathing, men insåg i efterhand att den verkliga gåvan var En Kurs i Mirakler. Marianne Williamson och Gary Renard öppnade nya dörrar, men väckte också frågor. Ett avgörande råd kom från den svenska läraren Lena Nätt: ”Studera bara med dem som håller sig helt till Kursen.” Hon nämnde Kenneth Wapnick och David Hoffmeister. Jag drogs först till Kenneths skarpa klarhet och fördjupade mig i hans böcker och föreläsningar, ofta under långa morgonpromenader. David avfärdade jag – tills jag via YouTube hörde hans filmreflektioner. Då kände jag mig hemma i hans glädje, som inte var ytlig utan född ur samma källa jag själv längtade till. Med tiden såg jag hur varje lärare haft sin plats, alla som verktyg i Helige Andes hand.
Läs merJag mötte En Kurs i Mirakler på min trettioårsdag 1993 när en kollega lade boken i min hand. Tyngden var både fysisk och symbolisk. Texterna kändes klara men förvirrande och arbetsboken skrämde mig, så jag lade undan den. Ändå hade något redan satts i rörelse. Det var som ett frö i mitt sinne, en stilla röst som började leda mig steg för steg. I början av 2000-talet, mitt i en hektisk projektledarroll på ett telekombolag, hörde jag uppmaningen att utbilda mig till coach. Trots chefens invändningar följde jag vägledningen och fick ledigt för att gå utbildningen. Så småningom lämnade jag min anställning och började undervisa. Där upptäckte jag att ord kom genom mig som jag inte planerat. Först kallade jag det intuition, men senare förstod jag att det var Helige Ande. Kursen hade börjat undervisa mig långt innan jag vågade öppna den på riktigt. Jag försökte springa, men den fann mig.
Läs merJag försökte länge leva det “normala” livet, men glädjen blev alltid kort och rastlösheten växte. När jag insåg att jag är mystiker förstod jag varför jag aldrig kunde passa in. De numinösa upplevelserna som följt mig sedan barndomen blev min ledstjärna, och i mötet med Jung fann jag språket för det som alltid kallat på mig.
Läs merDet här är att utdrag ur den kommande boken Lev i inspirationens flöde av Anna Åberg. Den här boken är för dig som inte finner ro i det ”normala livet”, utan längtar efter en djupare källa till mening. Med En Kurs i Mirakler som grund visar den hur förlåtelse öppnar för en hållbar inspiration – inte som en prestation, utan som en kraft som strömmar genom dig.
Läs merPåskens budskap enligt En Kurs i Mirakler Påsken handlar inte om korsfästelse, utan om uppståndelse – den inre friheten som föds ur förlåtelse. Vi väljer varje dag mellan att ge liljor eller törnen, och det vi ger vår broder ger vi oss själva. Uppståndelsen sker i vårt sinne när vi ser med kärlekens blick och låter Helige Ande leda oss hem.
Läs merHäromdagen funderade jag på att skaffa bil, men det skulle kräva mer pengar, underhåll och arbete. Vill jag det? Nej. Jag vill leva där jag känner mig buren av Helige Ande, där mening och närvaro leder mig – inte behovet av att betala för fler saker.
Läs mer