Drömmaren och drömmen – en resa tillbaka till dig Själv

Inspirerat av T-28.III Överenskommelsen att förenas, stycke 2. I tiden färdas vi genom landskap av drömmar – mål, förhoppningar, rädslor och illusioner som verkar forma vår verklighet. Drömmarna kan ibland vara ljusa och inspirerande, som solens första strålar en stilla morgon. Andra gånger känns de som mörka moln, fyllda av oro och tyngd. Men mitt i allt detta finns en sanning som väntar på att bli upptäckt: Du är inte din dröm. Du är drömmaren.

Drömmarna är som skuggor, de förändras med ljuset och vinkeln från vilket vi betraktar dem. Men drömmaren, den eviga och oföränderliga närvaron inom dig, är den som ger skuggorna liv. När vi förlorar oss i våra drömmar – vare sig de är vackra fantasier eller skrämmande mardrömmar – riskerar vi att glömma vem vi egentligen är och tro att vi är karaktären i drömmen. Vi låter oss formas av dessa flyktiga bilder och glömmer att vi alltid är något mycket större, mycket djupare.

Att skilja drömmaren från drömmen är som att skilja havet från vågorna. Vågorna kommer och går, de kan vara milda eller vilda, men havet förblir ständigt där – djupt, stilla och orubbligt. Så är det också med dig. Drömmarna är rörelser på ytan, men du är djupet, källan.

När vi lär oss att låta drömmen passera, utan att klamra oss fast vid den, förenar vi oss med drömmaren. Vi väljer att stå i kontakt med vårt Sanna Själv, det som alltid varit och alltid kommer att vara oförändrat. Detta är inte en flykt från verkligheten, utan en återgång till den. Det är en påminnelse om att det som verkligen är verkligt inte kan skrämma dig, för det verkliga är Kärlek, Frid och Glädje.

Så låt drömmen, vilken den än tycks vara, lösas upp som dimma i morgonsolen. Kom ihåg att den bara är en spegelbild av sinnet, en illusion som inte kan hålla dig fången om du inte låter den göra det. Och när du ser att du är drömmaren, inte drömmen, finner du friheten att återvända till ditt hjärta – en plats där kärleken alltid väntar på dig. ❤️

I Kärlek, 
Anna