Felbehandlad patient?

Felbehandlad patient?

  • förlåtelse genom att se att inget har hänt i Verkligheten
  • se hur skulden bara irrar runt projicerad på mig själv eller andra och gör inget gott
  • förlåtelse ger avslappning, närvaro och möjlighet att göra ett gott jobb

 

Felbehandlad patient?


Stress, press och snabba beslut

Arbetsbelastningen är hög.

Snabba beslut.

Ofta på liv och död.

Tog vi rätt beslut? Skulle jag ha sagt nej? Jag vet inte.

Skulden gnager i mig. Jag vill lägga skuld på min kollega, på mig och även på patienten.

Känner förtvivlan, förvirring, vrede. Inser på möte om EKIM Handledning för Lärare att manuset är skrivet, det är bara separation här och patienten är min frälsare som visar mig att vi alla är oskyldiga. Den här verkligheten finns inte.

Jag vacklar mellan beskyllningar och att förlåta mig för att jag använder sinnet för att projicera skuld.

Överlämnar till Helige Ande och kan känna närheten till både kollega och patient. Ger god omvårdnad med respekt. Det är ju så det ska vara! Jag slappnar av och ger god omvårdnad oavsett tidigare beslut. Allt är väl.

Spelar du skuldspelet eller frihetsspelet?

 

Du får blogginlägg lördag kl 10 varje vecka om skuld-, skam-, rädslospelet och frihet-, frid-, glädjespelet. Hur ser spelplanerna ut? Vilka regler gäller i respektive spel? Hur konkret spelar situationer i livet ut sig, beroende på vilken spelplan jag väljer?

 

We respect your email privacy

olga-solodilova-1n19ELd8Uho-unsplash.jpeg